Historia – Ironman Kalmar

Kommer ju från Kalmar och tränade och tävlade under hela 90-talet med Kalmar OK, när det var dags för första Järnmannen i Kalmar 1994 så var jag med som funktionär, då i sekretariatet och minns med glädje och kärlek hur resultaten skrevs på papper och fördes in manuellt i ett hemskrivet datorprogram, resultaten präntades på etiketter på en matrisskrivare och sattes upp på tavlor ????. Då var det ett 50-tal deltagare… Det har utvecklats lite sedan dess. Jag var med som funktionär under flera år och efter det har vi hejat på tävlingen när vi haft möjlighet. När tävlingen blev Ironman Kalmar Sweden och fick Ironmanstatus 2012 och framåt har den ju vuxit astronomiskt vilket är såå superkul både för sporten och för Kalmar. Efter förra årets Heroes Hour på läktaren kunde jag inte låta bli att anmäla mig till årets upplaga.

Vilka minnen, att det är 23 år sedan 😉

Förberedelse/Dagarna innan

Har hållit i träningen bra under sommaren efter testtävlingen i Vansbro 1/7. Cyklade bland annat Fyr till Fyr 15 mil på Öland i motvinden med Lasse Mörk, simmade några gånger i vågorna hos Robban vid Ispe Udde och sprang sista halvmaran av Light House Run. Sprang några orienteringträningar och körde några brick-pass.

På onsdagen checkade jag in och så kollade vi när Åsa Lundström och Ludwig Fleetwood tog hem Kalmar Mini Tri.

På torsdagen rullade Lasse, Tommy och jag igenom ett varv på löparbanan. På kväll var det racemeeting i tennishallen på Teleskolan. Såå mycket folk, heelt galet :D.

På fredagen var det dags att packa ihop påsarna och checka in dom och cykeln. Lite senare körde barnen IronKids, så glada och nöjda med sina medaljer och finishertröjor.

På kvällen träffades vi i klubben och käkade pizza och drack öl på Ernesto, kanonbra uppladdning. Sedan blev det hem och ett gott försök till tidig sänggång, var ju inte helt enkelt att somna, lite som dan innan julafton när man var liten ;).

Morgonen

Vaknade 4:00 av att det blåste och ösregnade, lyckades somna om en stund till och vid 4:50 ringde klockan. Släpade mig upp, gick på toa, fyllde i 14 gel i en liten cykelflaska och preppade två flaskor med sportdryck. Körde på Powerbars elektrolytdryck (bärsmak) och deras gel med äpplesmak och extra koffein. Fick i mig lite frukost, fil och müsli, 2 ostmackar och ett glas juice… det tog verkligen emot att käka, inte varit nervös innan men nu kom den.

5:40 träffade jag Linus och vi gick tillsammans ner till växlingsområdet, satte flaskorna på plats, pumpade däcken lite extra och dubbelkollade påsarna. Sen gick vi vidare ner till simstarten, fick i oss varsin finkaffe från Balcks lilla bil och drog sedan på oss våtdräkterna. Sen var dags att smita bort till startkön, lämna vita påsen och värma upp lite…

Simningen (3 860 m, 1:25:13 h, 2:12 min/100 m)

Tidigare under sommaren simmade jag ett testpass på distansen på Öland, då var det hård vind och höga vågor. Då simmade jag på 1:28 och tänkte efter det att jag borde kunna göra IM-simningen på ungefär samma tid.

Jag träffade Johan och Ove och vi ställde oss i slutet av 1:20-gruppen. Njöt av nationalsången och Kentas Idag är jag stark (IM-Kalmars nationalsång) sen gick kanonskottet och vi började rulla framåt och rulla i. Jag gick längs vänsterkanten i början för att slippa den värsta trängseln och simmade om ganska många i början. Kändes som att första bojarna och första svängen kom snabbt och vips så var jag redan borta vid Varvsholmen, svängde tillbaka och 2k passerades.

Grymt skön känna att passera stora KALMAR-skylten och komma in mot kajen vid Ångkvarnen. Simningen kändes lätt och trygg hela vägen, och det väldigt lite vågor och lite gruff. Ibland hittade jag bra fötter och ibland körade jag på själv med det rullade på fint. In under bron, rundade bastionen och förbi Kattrumpan och Klapphuset, in under Ängöbron och in på upploppet. Skönt att få ställa sig upp…

T1 (4:44)

Så skönt att bocka av första tredjedelen, kännes som en riktigt bra simning. Upp ur vattnet och snabbt ner med dragkedjan och av med armarna, jogga fram till påsarna och in i tältet. Snabbt av med våtdräkten, på med hjälm, brillor, klockan, calfs, strumpor, cykelskor och i med energikaka och tabletter (koffein och salt) i tröjfickorna. Ner med våtdräkten, mössan och glasögonen och påsen och iväg. Klapprade bort till cykeln och iväg ut genom portalen och på cykeln. YES! Nu kör vi, mot bron!

Cyklingen (6:11:31, 180,2 km, 29,1 km/h)

Har alltid velat cykla över bron, var för liten när det blev 4-filigt och cyklingen förbjöds och det var lika bra som jag drömt om. Perfekt medvind och jag tror att jag snittade 37-38 över bron, upp i Färjestaden och det var skönt att motvinden kom i början av loppet tänkte jag. Genom Färjestaden och vidare ner mot Mörbylånga och vidare ner till Degerhamn var det rejält blåsigt hela vägen. Körde på i 30-32 km/h och följde nog energiplanen, energidryck varje kvart och gel varje halvtimme. Hade bra energi hela vägen och njöt av att få stå upp i backen i Degerhamn. Bytte flaskor både i Mörbylånga och Degerhamn och nu var det dags att surfa över det östra sidan på Öland och den fina medvinden, det var mycket lätta mil upp till Stenåsa via Torngård, Hulterstad osv…

Tillbaka mot Resmo möttes vi av det fina motvinden och 35 km/h byttes mot 24 km/h och egentligen det först riktigt tunga partiet på cyklingen. Efter kontrollen i Resmo passerats så är det nedförsbacke på sedan bär det av norrut tillbaka mot Färjestaden och bron, här mötte jag en ambulans på utryckning och fick en lite flashback tillbaka till brutna nyckelben och revben… brrrr… bara att köra på. Passerade Yoga Girl med dotter och hejade på sin man som också tävlade. I Färjestaden skrek och peppade klubbkompisarna. På bron tillbaka fick vi lite ner motvind men bara att kötta på #racewithasmile hm…. ????

In mot stan och varvningen passerade jag pappa, familjen och mamma som skrek och iväg på fastlandsrundan. Lindsdal, Läckeby och Rockneby passerades på fina lantliga småvägar och på flera ställen skrek folk på mig, gamla barndomsvänner, kompisar och åskådare, bra pepp. Upp till rundningen norr om Rockneby och tillbaka.

Bytte flaska på varje Aid Station och körde på gel-intaget enligt plan. Nu var det en del slit och pannben men känslan av att det snart var slut på cyklingen peppade mig att kämpa på i ganska bra fart. Kikade lite extra på klockan i Förlösa och konstaterade att jag skulle ha 7 timmar på mig att slutföra maran på… fick torka en lite tår redan här ;).

T2 (2:37)

Hoppade av cykeln och joggade bort till min plats där cykeln snabbt hängdes på plats och jag hann med en klunk sportdryck. Bort till påsarna, hittade min direkt och in i tältet. Av med hjälp och sko, på med löparskor, keps och glasögon, kvickt i med cykelprylarna i påsen och iväg.

Löpningen (42,195 km, 5:18:05 h, 7:33 min/km)

Med erfarenheten från halvan i Vansbro så körde jag några BRIC-pass under sommaren och vilken skillnad det var att hoppa av cykeln denna gången. Då hade jag ändå cyklat och simmat dubbla distanserna innan… Kan det också vara den otroliga adrenalinpeppen av publiken i Kalmar, WOW vilket tryck det var. Har ju stått där på andra sidan kravallstaketet så många gånger men kunde nog ändå inte föreställa mig hur det skulle vara. Att sedan hela familjen och klubbgänget skulle heja på 3-4 ställen i city gjorde ju inte saken sämre :). Målet att #racewithasmile var speciellt här smått omöjligt att inte uppfylla, underbart och helt galet :D.

Foto: Joachim Cronquist

Efter att glad konstaterat att löpningen denna gången inte inleddes att kramp i benen så formades målet att jag skulle springa hela första varvet och ut på andra varvet innan jag fick gå gick riktigt bra. Jag fick gå genom Aid Stations och rutinen blev vatten, cola, gel, vatten på varje och jag joggade på bra i 6-minuterstempo första 17-18 kilometrarna. Efter det var benen riktigt sega och jag började gå lite längre efter varje kontroll. Banan är 3 fina varv runt norra delarna av Kalmar och centrum passeras 4 gånger. Längs hela banan är det tjockt med folk som hejar, har party, grillfester och skriker på alla som passerar. I mitten av varje varv passerade jag mina barndomsvänner på Neptunusvägen vilket gav massor av extra energi. När man passerar Fredriksskans så fick man armband i olika färger, ett för varje varv, även detta gav extra energi och även genom centrum i folkmassorna gav extra tryck i benen.

På sista varvet när det var 8, 7, 6, 5 km och många timmar kvar så bubblade känslorna över flera gånger och glädjetårarna trillade och när jag äntligen fick svänga in på Storgatan och upploppet mot målet så var känslan verkligen helt underbar. På red carpet tog jag emot den underbara publikens jubel, slängkysste Björn Mortensen som uttalade de magiska ord “Jonas, You Are An IRONMAN!” WOW! I målet fick jag medalj, kramades med kära frun och supportrarna, grät lite mer och träffade Lasse som gått i mål några minuter innan mig. Efter kokhet dusch så träffade vi Linus och fick i oss klart välförtjänst öl och hamburgare innan vi joinade gänget utanför, kramades, grät lite mer och hämtade prylarna för att åka hem mot sängen. Tyvärr pallade vi inte Heroes Hour men nästa år kommer jag stå där och skrika mig hes, var så säker.

Totalt: 13:02:08

Se detaljerat resultat här »

Summering

Så här en vecka efter målgången på Ironman Kalmar är jag fortfarande lite kvar i bubblan och njuter av att jag verkligen fixade det och på en betydligt snabbare tid är jag innerst inne trodde och hoppades. Ger klart mersmak och har redan så smått börjat planera kommande säsongen som träningsmässigt drar igång om några veckor. Och sist men inte minst, ett stort tack till min underbara fru Beata och mina fina barn som gjort detta möjligt!

Som det ser ut nu så blir det följande:

• Styrketräning med Paulus hela säsongen.
• Simning, Cykel och Löpning med klubben så mycket som möjligt.
• Träningsläger i Marrakesh i januari.
• Tävlingar: OS-distansen i Warzawa, Nice?, Sprinten i Kalmar, Halvan i Vansbro, Kalmar Swimrun och så många Sjöhistoriska som möjligt.